Kvädet Kring Fallet M. Valdemar
Kategori: Word
Det fanns ett tillfälle då jag, inspirerad av den poetiska Eddan och Edgar Allan Poes noveller, fick för mig att jag skulle skriva kväden utifrån samtliga av den senares berättelser. Här följer resultatet av The Facts in the Case of M. Valdemar.
Kvädet Kring Fallet M. Valdemar
Däri dödens dal snart försjunken
Mesmererad vid sinnets brant
Livet den svage svek
För skymning första domen föll
Kyla kroppen klädde
Blod ej längre drevs
“Sover du än?”
Frågan där ställdes
Hyn ännu ej blek
Aldrig rörde sig kroppen
Aldrig yttrade den gångne
Ord aldrig fälldes
“Sover du än?”
Frågan där ställdes
Hyn ännu ej blek
Inget svar förmådde
Inget tal sporde
Stel kropp, inget blev sagt
“Sover du än?”
Frågan där ställdes
Hyn ännu ej blek
Rossling stöttes
Genom strupe, väl ansträngt
Vind stöpte den döde
Käkben spändes
Tandrot blev blottad
Gulnad gapet kantade
Svullen tunga
Beckfärgad muskel
Pulserande för samlingens skådan
Från avgrund orden kom
Underjord talan förde
Ur djupet, likets svar:
“Sovit har jag,
men sömnen mig lämnat,
död är jag nu.”
Tystnad reglade salen
Vittnen stumma stodo
Skälvande vid sängens kant
Tjusning i avtagande
Mod i förskingring
Snart av levande var rummet tomt
I ensamhet togo till orda
Åter den döde från bädd
Vida foro det vrål:
“Varför har ni mig lämnat,
varken sömn eller liv,
här är död och inget att vara!”
